Med pengar kan man förstås nå utanför bloggsfären, vilket nog är en förutsättning om politiska partier ska få kalla fötter. Utan personval är det svårt att ställa någon enskild politiker till svars.
Det finns dock bra exempel på att det går att röra om. Ny demokrati, Junilistan och nu Piratpartiet har satt folk i rörelse.

Om inte gammelmedia tar upp frågorna frälser bloggare de som redan är frälsta. Så visst #3 var nog haken varför det inte gick att stoppa lagarna, men också att bloggarna inte tillräckligt fick gehör hos allmänheten.

Ett problem i dag är att vi som sysslar med det här gör det på vår fritid – och står mot motståndare som är avlönade på heltid och som kan kommendera fram en armé av byråkrater och små medhjälpare.

Vi gör dessutom detta på nollbudget. Medan andra sidan har hundratals miljoner i partistöd, riksdagslöner, assistentersättningar, betalda resor och informationsbudgetar.

Jävlar vad vi skulle kunna veva runt i dessa frågor om vi hade bara några som kunde göra det på heltid.