Det enda oppositionen kan kritisera är nivåerna men inte riktningen. Waidelich gjorde visserligen självmål när han dessutom påstår att Anders Borg är för optimistisk, dvs socialdemokraterna kan inte föreslå så vansinnigt mycket större nivåer.

Mer propositionen bjuder regeringen in oppositionen att dansa i manegen. Resultatet blir antagligen lite mer av struktur och arbetsmarknadspolitik och vips är alla nöjda. Inte illa av en minoritetsregering.

Kvar att käbbla om  är momsen och 3:12 reglerna men det finns nog gränser för hur mycket företagarfientliga en opposition kan vara vara. Dessutom påpekar Borg att RUT blev en succé något som oppositionen inte trodde på.

Sammanfattningsvis kommer vi nog att få se en mycket lugn riksdagsperiod. Självt hade jag önskat en något mer framåtriktad och tillväxtvänlig proposition men jag förstår samtidigt det parlamentariska läget.

DN, SvD, AB

Läs även andra intressanta åsikter om Anders Borg, Waidelich, budgetproposition, riksdag, regering, ekonomi

Related posts:

1. Anders Borg får passa sig Duellen blev en bra början för Tommy Waidelich. Nervös och...
2. Politiken har blivit tråkig Alliansen eller rättare sagt Anders Borg har inga visioner. Det...
3. Gråsossarna Reinfeldt och Borg De liknar mer och mer de gamla gråsossegänget som tyckte...

Att det är svårt att lita på miljöpartiet inser man om man läser deras program men lite hederlighet trodde man fanns där. Men så är inte fallet. I morgonekot kunde vi höra att dörren är stängd för förhandlingar med regeringen. Bakgrunden är att man räknar med stöd från Sverigedemokraterna.

Den stängda dörren innebär ännu mer svårigheter för invandrare som vill bedriva verksamhet i Sverige. Bingo! eller vad säger du Maria Wetterstrand. Skönt att avgå! Mikaela Valtersson från Miljöpartiet verkar ha en helt annan agenda.

Läs även andra intressanta åsikter om miljöpartiet, sverigedemokraterna, Mikaela Valtersson, regering, politik

No related posts.

Visst kan man glädjas åt att Ohly är frånkopplad. Inte minst Peter Eriksson gläds åt detta och vill istället hjälpa regeringen med framtidstro. Peter Eriksson hade en bra dag skriver DN.  Reinfeldt och Sahlin gullade mest med varandra skriver SvD.

Det bådar inte gott. För Sverige behöver fler jobb, fler i arbete. Att bara vänta in pensionsavgångarna är inte tillräckligt. Vi behöver mer dynamik i företagen. Sverige har av socialdemokratisk tradition förlitat sig på de stora företagen. Det synsättet behöver brytas. Små och medelstora företag behöver mer incitament för att vilja växa och därmed skapa fler jobb.

LO måste upphöra att hindra en sådan utveckling. Visserligen är det inte lika glassigt jämfört med de stora företagens styrelserum men de kan som tack få fler medlemmar.

Huvudrollen har dock regeringen som måste trycka på Play-knappen och utveckla företagssidan. Pensioner, sjukreformer och andra välfärdsbitar är beroende av att företagen utvecklas och växer. Detta kräver dock samarbeten över blockgränserna vilket tyvärr Aftonbladet tycker är att vika sig.

Risken är därför stor att inget händer om inte regeringen hittar en bra samtalston med i första hand miljöpartiet.

Läs även andra intressanta åsikter om regering, riksdagsdebatt, miljöpartiet, sjukvårdsreform, företag, jobb

No related posts.

Ett gott råd gav Mona Sahlin igår. Rösta på Alliansen så slipper vi sverigedemokraterna (och kommunister skulle jag tillägga).

DN,SvD,Aftonbladet

Läs även andra intressanta åsikter om kommunist.sverigedemokrat, Mona Sahlin, Ohly, regering, val, politik

No related posts.

Med en rödgrön regering kan vad som helst hända. Ohly vill kraftigt höja skatterna trots att vi redan är ett högskatteland. I takt med att skatterna höjs ska företag och riskkapital strypas. Miljöpartiet vill göra det hart när omöjligt att bo långt ifrån en tunnelbana. Gemensamt vill de röka ut de ”fattiga” som inte klarar en tänkt fastighetsskatt.

Vill vi verkligen lägga vår framtid hos Ohly och Wetterstrand, i en regering utan verklighetsförankring. Till och med verklighetsnära personer inom LO bör fundera om det är någon vits med att företagen flyttar till grannländerna. Kvar blir byggnads och omsorg. Men vem ska betala? 2,5 miljoner inom privat verksamhet försörjer idag 6,5 miljoner människor. Vad händer om det bara blir 2 miljoner som ska försörja 7 miljoner?

Kanske har många börjat inse vart de rödgröna är på väg. Demoskops siffror ger i alla fall ett visst hopp. Ännu är ingen rökt som SvDs Sanna Rayman skriver och syftar på vad statsvetaren Holmberg sa 2007 om Alliansens chanser. DN varnar dock för att många ändå kommer att rösta som traditionen kräver även om man ogillar de sinas politik.

Dalademokraten är mer intresserad av a-kassan än om en blomstrande framtid, också ett tecken i tiden hos de rödgröna.

Läs även andra intressanta åsikter om Ohly, Sahlin, Wetterstrand, rödgrön, regering, LO, skatter, fastighetsskatt, företag, ekonomi

No related posts.

Säkert kommer MP att hävda att Ohly utgör inget problem. Men om vi tittar på förhandlingstrumfen så verkar Ohly sitta på de flesta. Ju mer kompromisslös han är desto fler röster får han. Och om han skulle bli utslängd ur de rödgröna så får han ännu fler röster.

MP och S har inget att sätt emot. Det blir bättre när vi till slut sitter i regeringen kanske de tror. Men det är tveksamt. Ohly kan när som helst hota med misstroendevotum men därefter aldrig rösta fram ett borgerligt alternativ.

Vad kan MP och S göra. Det finns bara ett sätt. Stämma i bäcken! Sätta redan nu hårt mot hårt och visa väljarna att socialist-kommunistiska idéer hör till forntiden. Ohly kommer att lära sig och han kommer ändå alltid att rösta fram en rödgrön regering.

MPs strategi måste vara att ge Mona Sahlin råg i ryggen att utmana LOs pojke Ohly.

SvD, DN

Läs även andra intressanta åsikter om val, MP, röster, Ohly, socialism, rödgrön, regering, politik

No related posts.

På fråga tycker Ohly att de rödgröna tar första steget. Han vill helt lägga om kursen när det gäller skatter och statens engagemang. De andra säger inte emot. Tänk att man ska få höra att socialdemokratin tigande låter sig ledas in i ett samhälle som de flesta inte vill ha.

Fler arbeten ska skapas. Då menar de skattefinansierade arbeten vilket ska finansieras med att alla ska få högre skatt. Lågavlönade inom vården ska få högre skatt medan pensionärerna ska få lägre skatt går de rödgröna till val på. För att klara bidragshöjningarna måste de rödgröna låna minst lika mycket som regeringen gör.

Skillnaden mellan regeringens lån och de rödgrönas är lika mellan arbetslinjen och bidragslinjen.

Miljöparrtiet då? De är mest glada över att de kan bli ministrar och accepterar allt med tillägget att vi ska få mer miljöskatter.

Läs även andra intressanta åsikter om arbetslinje, bidragslinje, rödgröna, skuggbudget, skatter, regering, ohly, sahlin, ekonomi, politik

No related posts.

Skatterna är för låga säger de, fast vi har de högsta i världen! Drygt 50 % är för lågt, 100 % för högt, är kanske 75 % målet?

Miljösatsningen är för låg säger de. Även där är vi utmärker vi oss i världen för vår höga målsättning, men det räcker inte för de rödgröna som vill att bilar och elintensiv industri ska dra någon annan stans.

Bidragen är för låga säger de. Arbetslinjen skapar orättvisor som bidragslinjen inte gör menar de.

Hur skulle det rödgröna samhället se ut om de genomför allt de säger? Det är nu vi skulle ha behövt Astrid Lindgrens förmåga att beskriva en overklig värld.

Ett Sverige där de med tillgångar, som skulle kunnat investeras i nya företag, har flytt. Där konkurrensutsatt industri har flyttat utomlands. Där småföretag tillåts att vara enmansföretag utan möjlighet att tjäna pengar. Där sjukvården inför resursbegränsningar, även om Sträng på sin tid försökte ta ut mer än 100 % i skatt.

Det behövs som sagt en Pomperipossasaga för att beskriva detta. I detta rike finns bara en som är riktigt glad och det är Ohly, som äntligen ser sitt drömrike gå i uppfyllelse.

SvD, DN, Aftonbladet, Expressen

Läs även andra intressanta åsikter om budget, regering, opposition, rödgröna, skatter, miljö, bidrag, industri, el, företag, politik

No related posts.

Att genom sänkta inkomstskatter öka drivkrafterna för arbete är alltid bra. Men regeringen får inte glömma bort (särskilt i en lågkonjunktur) att stimulera efterfrågan på arbetskraft. Det är ingen poäng att komma ut på en arbetsmarknad om inte företag vågar anställa.

Förvisso rätt. Bidrag och struktursatsningar håller hjulen igång, men i slutändan måste det finnas företag som av egen kraft växer och vågar anställa. Globalt är det många regeringar som håller hjulen igång. Vad händer när dessa pengar är slut frågar sig många.

Inhemskt finns det behov som vi i Sverige är dåliga på att ta hand om. Delvis beroende på att vi från början förutsätter att någon kommer och hjälper oss. Delvis på det dålig stöd som små entreprenörer får från samhället.

Förändringens vindar blåser om än svagt. Hotet är ju fortfarande att socialisterna Sahlin och Ohly blåser till storm åt andra hållet. Jobben finns men det är inte alltid lätt för en entreprenör.

Regeringen skall ha en eloge för att det dock finns reformutrymme tycker den hälsosamme ekonomisten.

Läs även andra intressanta åsikter om sahlin, ohly, socialist, regering, , bidrag, behov, jobb, företag, ekonomi, politik

No related posts.

Inte undra på att folk flyr facken när målet om ett socialistiskt samhälle är viktigare än medlemmarnas väl och ve. Hälften av folket tror ju inte på en marxistisk/socialistisk världsordning.

Ta Kommunal t.ex., som så helhjärtat stöttar Mona Sahlin trots den kvinnofälla som socialdemokratin har åstadkommit. Om Kommunal skull jobba för sina medlemmar så skulle man jobba för flera privata aktörer som skulle höja lönerna för deras medlemmar i ett nafs. För att inte tala om motståndet till skattesänkningar för deras medlemmar!

Facken behövs men de behöver göra sig fria från det politiska oket. Jag förstår att det är en svår nöt för pamparna som då går miste om toppjobb i partiet. Alternativet är nya fack som har medlemmarnas intressen som utgångspunkt.

DN är inne på samma sak och skriver:
LO har historiskt varit bra på att organisera industriarbetare i storföretag. Men nu måste man tänka om och nå ut på små arbetsplatser med mycket varierande arbetsvillkor. Att tillämpa traditionellt fackligt maktspråk – som bojkotten mot en salladsbar i Göteborg häromåret – är kontraproduktivt. Här behövs nytänkande och flexibilitet.

SvD skriver:
Förbund som anpassar sig till nya tider, som erbjuder medlemmar adekvat stöd istället för att verka som marxistiska kamporganisationer, klarar sig. Så har akademikerförbundet Saco stått sig väl, när LO-förbunden rasat.

Aftonbladet skyller allt på regeringen och A-kassan och glömmer att A-kassan snarare tvingade in folk i facket än underlättade för arbetslösa att få ny jobb. Även där behövs en reformering.

Läs även andra intressanta åsikter om fack a-kassa, regering, jobb, kommunal, sahlin, socialdemokrater, löner, arbetslösa, politik

No related posts.