Man kan inte låta bli att undra hur Sverige sett ut om de rödgröna hade varit vid makten. Som labour har de rödgröna velat ha mer pengar till allt. Och vi har fortfarande ett krisläge. The Economist skriver:

By 2014 only two advanced economies-South Korea and Norway-will have primary budget surpluses (before interest payments) big enough to ensure fiscal sustainability, according to the IMF’s projections. Everyone else will have to tighten.

Att som de rödgröna prioritera bidragslinjen framför arbetslinjen kan få allvarliga följder. DN kallar det dåligt krisrecept. SvD skriver: Begrunda till exempel att Socialdemokraterna med näbbar och klor försvarar rätten att vara sjukskriven trots att man är frisk.

Per Schlingmann kommenterar de rödgrönas budget med att konstatera att Ohlys inträde märks tydligt. Dessutom lär entreprenörer få det ännu sämre med deras förslag. Aftonbladet verkar inte heller gilla arbete utan tycker att de rödgrönas budget ser lovande ut. LO borde vara förskräckta.

Läs även andra intressanta åsikter om skuldsättning, kris, ekonomi, rödgröna, budget, politik

Related posts:

1. Mona Sahlins onda budget Mona Sahlin och hennes kamrater kallar Alliansens politik för ond...
2. Östros vill vara en Anders Borg Östros förnekar finanskrisen. Varför? Därför att Anders Borg säger precis...
3. Vi behöver en ny Pomperipossa-debatt De rödgröna gillar inte regeringens budget och det ska de...

Företag är, tyvärr för ekonomer, långsamma penningplaceringar förenade med svårbedömda risker. Tyvärr för ekonomer är företag de enda som på lång sikt kan ge avkastning och välstånd.

Att som Calmfors föreslå mer pengar till kommunerna är därför förståeligt men samtidigt obegripligt. Vi måste väl bygga för framtiden och företagen är framtiden. SvD tycker att de frågorna är obesvarade. Visserligen tycker Kommunal att man inte kan sparka kommunalanställda för då får kommunen in mindre skattepengar! En sorts Ebberöds bank. Att ekonomer gör det så enkelt för sig är alltså förvånande. DN håller dock med att det behövs mer pengar till kommunerna. Det är många som har glömt företagen.

Allansen leds också av en ekonom. I dagsläget verkar det bara som om Centerpartiet har fattat att det är företagen som är grunden till välstånd. Det offentliga kan inte skapa resurser utan bara använda sig av resurser. Sanna Rayman är också lite imponerad av Centerpartiet.

Läs även andra intressanta åsikter om kommun, företag, kris, politik, calmfors, centerpartiet, ekonom, politik

Related posts:

1. Varför inte företagen? Helle Klein är bekymrad över Centerpartiets brist på framgång och...
2. Vi behöver flera Maud! Det är faktiskt bara Maud som pratar om företagens villkor...
3. Är bara unga män arga? DN marginaliserar Piratpartiets framgång med att det är bara unga...

Man försöker visserligen säga att det är höginkomsttagarna som ska betala, men de är så få att det inte räcker på långa vägar. Så lärare och sjuksköterskor får räkna med åtskilliga tusenlappar mer i skatt.

Även fastighetsskatten ska återinföras. Även där säger man att det gäller för lyxvillor. Vad är en lyxvilla? Är det fiskaren i Bohusläns hus vars taxeringsvärde har stuckit uppåt genom norrmäns försorg. Eller hemmanet på någon skärgårdsö? Kompromissen hos de rödgröna blir nog att skatten införs för alla. Bingo!

Krispolitik från drömverkstaden kallar SvD de rödgrönas förslag. Onekligen träffande när budgeten saknar inkomstsida.

Minskad byråkrati och myndighetsbesparingar låter nog bra i den politiska retoriken. Men det är som tulipanaros – lätt att säga, men svårare att göra. Hade det varit enkelt att göra hade det redan varit gjort skriver den hälsosamme ekonomisten.

Aftonbladet letar efter något positivt och skriver: Det är inte ett färdigt alternativ till regeringens passivitet oppositionen presenterade i går. Men det är absolut grunden för en mer aktiv politik mot krisen.

DN kallar det rödgrön skuggboxning: De tre oppositionspartierna gör sitt bästa för att lansera sig som Alternativet med stor bokstav till regeringen. Det lyckas inte särskilt bra.

LO har svårt att hitta ämnen till tal på 1:a maj som matchar de rödgrönas politik. Försök med en utmaning: FLER JOBB HOS SMÅFÖRETAGEN!

Läs även andra intressanta åsikter om budget.rödgröna, socialdemokrater, fastihetsskatt, skatter, kris, opposition, politik, ekonomi

Related posts:

1. Nu måste de rödgröna fläska i ännu mer! Alliansen satsar 5 miljarder på pensionärerna. De rödgröna har redan...
2. Enbart politiker vet hur forskning ska bedrivas enligt de rödgröna Det är staten, dvs politiker och byråkrater, som ska styra...
3. Vill de rödgröna få in oss i PIGS-sällskapet? LAST year it was banks; this year it is countries....

Nu tänker man vara entreprenörernas parti utan att tala om vilka av de 20.000 lagar man själva infört tänker ta bort. Knappast trovärdigt. Till allt detta har man velat framställa sig själva vara de som är moraliskt högstående.

Hur mycket beror på Mona Sahlin? DN är säker. Mona Sahlin är en belastning för partiet.

Frågan är hur länge partiet orkar hålla igång ”operation Rädda Mona” under de förutsättningarna. Antingen fortsätter man att utse syndabockar bland de personer som direkt eller indirekt bidrar till att förtroendet för Socialdemokraterna minskar. Eller så inser man varthän det barkar och utser en ny partiledare.

LO är också sargat. Jag har tidigare kritiserat att LO mer tänker på makt än på sina medlemmar. LOs förhållande till socialdemokraterna visar på ett sjukt system. Arbetslinjen företräds just nu av alliansen. LO stöder socialdemokraterna som företräder bidragslinjen i form av pengar eller meningslösa jobb.

Expressen är inne på linjen att ett fack borde företräda sina medlemmar i stället för att vara ett politiskt parti.

LO:s medlemmar skulle kunna lita på att förbundet alltid sätter deras intressen främst. De många LO-anslutna som röstar borgerligt skulle slippa sponsra Socialdemokraterna.

SvD skriver också hur konstigt det blir när organisationerna är hopflätade.

Läs även andra intressanta åsikter om trovärdighet, kris, kristid, Sahlin, LO, socialdemokraterna, fack, allians, politik

Related posts:

1. Medlemmarna borde kräva att LO är ett seriöst fack Låt hjärtat vara med utropar LO och påstår att en...
2. Ser vi en islossning inom LO? Ohly ska prata i ett LO förbund. Bra, Lo bör...
3. Varför facket tappar medlemmar! Facket tappar medlemmar, det är ett faktum. Sex fackföreningsledare skriver...

Det har varit för mycket snabba kolhydrater i världsekonomin och på G20-mötet skulle man enas om receptet både för att få ekonomin på fötter och att på sikt få en mer balanserad och långsammare ämnesomsättning. Kort sagt GI.

DN vidgar vyerna och skriver: Det viktigaste mötet i London, sade exempelvis många, var egentligen inte G 20 utan G 2, det vill säga mötet mellan Obama och hans kinesiska kollega Hu Jintao. Det är två huvudaktörer som kommer att ge avtryck i den internationella politiken de kommande åren.

Tyvärr har inte socialdemokraterna förstått krisens djup. Östros ser det som en ren bagatell som han skulle lösa i ett nafs. Ingerö visar på sossarnas stollighet som kommer till uttryck i Växjö. En borgerlig kommun som sparat i ladorna, men där sossarna i alla fall vill att kommunen ska söka pengar hos staten: ”Vi kan agera för hela kommunsektorn, visa solidaritet med de kommuner som har det besvärligt.”

Sanna Rayman, SvD, beskriver det som komiskt och passar på att påminna oss om kommunernas ekonomi:

För övrigt är det i sammanhanget på sin plats att påminna om Botkyrka och skidtunneln samt om SKL:s egen rapport om kommunernas ekonomi. Ni vet, den som gömdes en stund.

Jag trodde i min enfald att det inte var så, att det gäller att roffa åt sig när det yppas tillfälle. Men byggnads strejk, LOs pensionsaffärer och nu girigheten från kommuner får en att undra vad det är för folk som sitter i ledningarna och hur det kommer att bli när nu dessa människor vill ta makten i Sverige. Wanjas påtryckning på Aftonbladet kommenterar Per Gudmundson med Gärna fri press, men först rejäl pension

Åter till G20. Ett bra beslut för Sverige kan man sammanfatta mötet med. Frihandeln ska bevaras, vilket är bra både för världens fattiga och svensk exportindustri. Storsatsningen har kanske en faktura som Den Hälsosamme ekonomisten är rädd för. 25.000 kr per man bidrar vi med har han räknat ut. Östros lär väl säkert dyka upp och säga att det inte räcker!

Läs även andra intressanta åsikter om g20, g2, obama, kris, frihandel, socialdemokrater, strejk, pension, ekonomi, politik

Related posts:

1. Vore kul om någon ville prata företag De rödgröna är i ledning. Mona Sahlin predikar att i...
2. Om 100 % skatt är fel var går gränsen? Mer och högre skatt är de enda de rödgröna är...
3. Storbritanien sjunker Storbritannien sjunker säger de konservativa och ger labour en känga....

Anders Borg överdriver för att vi ska förstå att vi är i kris. Socialdemokraterna överdriver för att locka röster. DN ser allvarligt på frågan och tror att vår finansminister kommer att tvingas dela ut lite av statens pengar.

Och precis som hos amerikaner och tyskar fungerar minnet av den förra krisen hos oss svenskar. De förödda offentliga finanserna, skuldsättningen till ”finansvalpar i blanka kostymer” och nedskärningarna i de sociala trygghetssystemen, inget av detta vill vi vara med om igen. Därför slår Anders Borgs tal om att värna de offentliga finanserna an, hittills.

Den Hälsosamme ekonomisten försöker utbilda oss genom att skriva:

Valet mellan underskott eller budgetdisciplin är därmed inte bara en enkel avvägning mellan kreditvärdighet och stimulanseffekt. Det är också en fråga om hur stora risker vi är beredda att ta som land. När osäkerheten är extremt stor måste finanspolitiken därför hållas så stram att Sverige under inga omständigheter passerar den punkt där landets kreditvärdighet börjar ifrågasättas.

Mitt i allt detta väljer socialdemokrater och LO att strejka enligt DN. Vi har lärt oss att hyckleri finns. Nu har även girigheten fått ett nytt ansikte. Byggnads Hans Tilly , självklart med sossarnas stöd, sa upp avtalen för att i högkonjunkturen få ut lite mer och eftersom man har mer eller mindre monopol kan man strunta i kriser och andra bagateller. Det är ynkligt! Jag undrar vad hans pension är.

Att man inte tar krisen på allvar visas tydligt när de rödrönas rådslag föreslår åtgärder för att skapa jobb. Någonstans har de tappat att jobb är meningsfulla endast om det finns några som har behov av det som skapas genom jobb. Socialdemokraterna föreslår investeringar till jobb som är meningslösa i den meningen att ingen vill ha det som åstadkoms. Investeringar är fel ord, som Sanna Rayman SvD säger. Snarare är det en form av a-kassa med sysselsättning.

Med en dåres envishet säger jag satsa på de små och medelstora företagen!

Läs även andra intressanta åsikter om kris, finansminister, byggnads, strejk, östros, socialdemokrater, företag, ekonomi, politik

Related posts:

1. Varför vill inte LO och S att ungdomar ska få jobb? LO har gjort allt för att försvåra för ungdomar att...
2. Politisk girighet går före valallians Det blir ingen valallians trots vad många borgerliga väljares önskan....
3. Vore kul om någon ville prata företag De rödgröna är i ledning. Mona Sahlin predikar att i...

Sveriges utrikesförvaltning är i kris. I medierna rapporteras om anställningsstopp, sparpaket och fortsatta ambassadnedläggningar. Regeringen saknar en strategi för att hantera såväl personalfrågorna som Sveriges representation i världen.

Ahlin som kämpar för att ta över efter Bildt ger i alla fall regeringen en blomma. Han skriver mycket diplomatiskt:

Trots de effekter av den globala krisen som vi ännu bara sett början av är Sverige ett av de länder som bäst kunnat hantera globaliseringens negativa effekter och samtidigt kunnat dra fördel av dess möjligheter.

Klang och nästan jubel skriver Bildt i sin blogg, inte om utrikesförvaltningen utan om den stora finsk-svenska framtidskonferensen. Lite rätt måste man nog ge Urban Ahlin. Läser man Bildts blogg verkar ju han nästan aldrig vara hemma och utöva chefskap. Fast å andra sidan kryllar det väl av byråkrater på förvaltningen.

Läs även andra intressanta åsikter om utrikesförvaltning, ud, bildt, ahlin, kris, global, politik

Related posts:

1. Bildt har glömt att han bor i Sverige Det är bekvämt att prata om Kina och Iran och...
2. Är det Ohly som ska leda utrikespolitiken? Att de rödgröna i ord har flyttat sig närmare Ohlys...
3. Är Alliansen helt tondöv eller vill man inte vinna valet? Oppositionen har hävdat det länge; att alliansen är tondöv och...

Mark McGuiness skrev boken därför att lön inte alls är den motivationsmorot som många tror. Det är tvärtom så att vi motiveras av många andra saker. I boken ger McGuiness exempel på olika scenarier och vilken motivationsstrategi som vi bör använda. Men först ger han oss lite teori om motivation av vilket jag har saxat följande:

More Than Money – The Four Most Powerful Types of Motivation

My model of motivation is based on four basic types of motivation:

1. Intrinsic motivation - satisfaction in the work itself (pleasure, stimulation, learning etc)
2. Extrinsic motivation - rewards for doing the work (money, promotion, perks etc)
3. Personal motivation - individual values (a love of knowledge, power, security, self-expression etc)
4. Interpersonal motivation - the influence of other people (competition, collaboration, commitments etc)

The links above will take you to my original blog posts about the different types of motivations. (Or you could download the e-book, where I have a lot more to say about all of them.)

Human beings are complex creatures, and we are typically motivated by a mixture of all four elements. This diagram can help make sense of this complexity:

The types of motivation combine to produce four key areas to focus on when trying to motivate people (including yourself):

For example, before taking a job, you will probably have a minimum expectation in terms of salary and opportunities for career advancement (personal rewards). You will also want to be sure that it offers you an opportunity to use your skills, learn and stretch yourself in pursuit of a meaningful challenge (personal satisfaction). Chances are you will also want to be given due credit for your contribution (public recognition). And given how long you are going to spend in the company of your co-workers, you will probably want them to be stimulating and enjoyable company (social interaction).

Most people will be motivated by a similar combination of factors, whether or not they think about it consciously. So if you are a manager and you only take one thing from this article, make it this:

Make use of all four types of motivation – not just personal rewards.

Läs hela artikeln här.

Läs även andra intressanta åsikter om motivation, kris, finanskris, chef, entreprenör, företag, ekonomi

No related posts.

Vad det ska vara i stället vet han naturligtvis inte. Vi antar att han väntar in Ohlys patentare att allt ska vara statligt ägt eller Erikssons idé om att vi ska återgå till naturen. Varför inte för en gång skull erkänna svårigheterna och fundera utan baktankar på vad som kan göras.

Och förresten när Östros talar, gör han det som representant för de Rödgröna? Jag kan inte låta bli att tänka på Hylands hörna. Ni som var med då minns Carl Gustav Lindstedt som hoppade upp ur lådan och sa något kvickt. Östros är precis som Gubben i lådan.

På tal om parodi. Jag skrattade gott när jag läste Neo Blogg:

Tullmurar mot fattiga länder, utfiskning, korruption, nya övervakningsinitiativ, det finns mycket att diskutera i EU. Socialdemokraten Jan Emanuel Johansson vill att Sverige under sitt ordförandeskap ska driva frågan om… tataaa! ett EU-frimärke.

SvD har på ledarsidan räknat alla pudlar som socialdemokraterna har gjort.

Exemplen på alliansifiering är många, men man kämpar förtvivlat emot i retoriken.

Själv har jag alltid tyckt att sossarna (med undantag av extremvänstern) har mer gemensamt med alliansen än med sina rödgröna partners. Det har även LO. I och för sig rätt ointressant eftersom det är makt som eftersträvas.

GP saknar också idéer från oppositionen:

Att detta inte kommer att räcka, vilket oppositionen genast framhållit, är givet. Men lågkonjunkturen kan inte bekämpas med drastiska engångsåtgärder.

Läs även andra intressanta åsikter om pudel, socialdemokrater, alliansen, politik, kris

Related posts:

1. Östros tänker höja skatterna och skyller på pensionärerna Med pensionärerna som slagträ tänker Östros höja skatterna skriver ha...
2. SAAB och politiken SAAB läggs förmodligen ner. Jag blir inte förvånad. Koenigsegg och...
3. Grattis Sahlin och Ohly Mona Sahlin och Ohly myser säkert i sina lyor. Det...

Men inte är det lätt. Egenföretagaren lär sig snabbt att goda tider snabbt kan bytas mot sämre. Man sparar därför en del av vinsten för att kunna ha den att luta sig mot vid sämre tider. Egenföretagare har som vi vet inga skyddsnät till skillnad mot anställda.

Göra Skytte beskriver i dagens SvD kolumn vad som händer när en arbetstagare blir arbetslös:

Därtill är själva hörnstenen i deras bygge svag: de har inte skaffat sig en solid ekonomisk buffert, ett sparkapital. Det beror i grunden på skattereglerna men också på det som brukar kallas svensk mentalitet. Svensken har vant sig vid att lita på arbetsgivaren, staten, myndigheterna, facket, andra. Man uppfattar tryggheten som evig. I den mån man sparar är det för att konsumera. Man sparar till en resa till Thailand, inte för framtiden.

En företagare har inte den möjligheten att kunna lita på någon annan. Han eller hon måste hitta andra utvägar oftast med längre arbetsdagar och lägre inkomst som följd. Men det intressanta är att det oftast i de lägena som något nytt skapas.

Olofström har drabbats hårt med sina många varsel. Ett ungt par med familj som båda blivit arbetslösa beskriver sin situation med att det är ingen idé att flytta till någon annan stad eftersom det inte finns något arbete där. Och så är det naturligtvis. Sitter man med hus och har barn som går i skolan är det ju inte bara att flytta. Men att bara sitta still och vänta på bättre tider är ju heller ingen lösning.

Vi är van i Sverige att tryggheten sitter i fast anställning. Arbetsrättslagarna har förstärkt den tryggheten. Facken har tagit för givit att företag kan överleva i all evighet. Så är det inte och det borde nuvarande kris visa. Finns inte köpare till företagens produkter finns inget arbete.

Arbetslinjen kan nu ge oss möjligheter. Inte på en gång, därtill är vi alltför fångade i bidrag. Uppenbart är ju att högskattesamhället inte är en garanti för sysselsättning. Sysselsättning kommer av att någon av oss har kraften och idéerna att anpassa oss till framtidens behov. Bränslet kan mycket väl vara dagens kris.

Läs även andra intressanta åsikter om kris, arbetslös, varsel, företagare, entreprenör, politik, ekonomi

Related posts:

1. Vi behöver flera Maud! Det är faktiskt bara Maud som pratar om företagens villkor...