Jag blev lite upplyft tidigare av att det äntligen blir en debatt om sjukvården över blockgränserna. Men ack vad fel jag fick. Kampen om makten är viktigare än vården.

Arvidfalk har indirekt svarat på frågan om vad som skiljer S-vården nu mot när de var i regeringsställning. Svaret är inget. Det behövs inte då den förra fungerade. Arvidfalk skriver:

När man efterlyser förnyelse för socialdemokratisk vårdpolitik ska man komma ihåg att det är i folkpartiets och moderaternas Stockholm som vårdköerna ökar, vårdanställda får gå och underskotten i landstingets budget åter har börjat öka mot hissnande höjder. Precis som förra gången en borgerlig majoritet satt att styra vården i huvudstaden. Jag nämner här Stockholm då jag uppfattar det borgerliga vårdmisslyckandet så som störst här. Att döma av vad som sades igår på Vårdtoppmötet så kommer förnyelsen. En förnyelse som innebär en vård på mer lika villkor är jag övertygad om.

Säger alltså Arvidfalk och ser fram emot festen på kvällen. Vi som upplevt sjukvården förr är inte imponerad. S – ledarna själva hade privat sjukvårdsförsäkring om jag inte missminner mig.

Sydsvenskan är heller inte imponerad av S sjukvård:

”Nu måste det bli välfärdens tur”, sade Sahlin i sitt tal på Stora torget i Västerås igår. Men mycket mer än att upprepa gamla ståndpunkter och kritisera dagens vårdverklighet och regeringens politik gjorde hon inte. De svar på sjukvårdens framtidsfrågor som Damberg och Nylund Watz efterlyser i SvD gav hon inte.
Risken finns att Socialdemokraternas förmåga att tänka om minskar i takt med att valåret närmar sig. Att inramning går före innehåll.
I Västerås levererar Sahlin framtidstro med Obama­parafraser som att ”Sverige kan bättre” och ”S we can”.
Medan väljarna väntar på genomtänkta besked.

Att makten är viktig har Den hälsosamme ekonomisten fångat på ett tydligt sätt:

För socialdemokratiska landstingspolitiker är etableringsfrihet ett hot och en inskränkning av deras egen makt. Därför var det inte så konstigt att 300 socialdemokratiska politiker i Västerås ställde sig upp och applåderade när Mona Sahlin sade att etableringsfriheten skulle stoppas.

Hade jag varit Mona Sahlin skulle jag snarare ha sett applåderna som ett varningstecken. Har nämligen svårt att tro att 300 patienter i vårdkö skulle applådera att vårdgivare som är intresserade av att ge dem vård förhindras att starta verksamhet ute i landstingen. S förslagen till förnyelse förskräcker och inte blir det väl bättre när Eriksson och Ohly ska ha ett ord med i leken.

Läs även andra intressanta åsikter om sjukvård, Sahlin, förnyelse, alliansen, politik, landsting

No related posts.

Tags: , , , , ,

Leave a Reply

You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>