Läste precis att Mary på MinaModerataKarameller om underbyxorna. Det är så att det kokar i en. Finns det ingen stolthet i arbetet?

Middagen serverades när skildes åt. Matsalen var fylld av äldre personer i mer eller mindre bra skick, så som det är på demensvården. MEN – damen som sitter vid samma bord som min gamling satt där klädd i sina UNDERBYXOR, visserligen med en filt lite över magen. MEN dock klädd till middagen i UNDERBYXOR. Där gick tålamodsproppen ur för min del. Det kan vara så att hon ville vara klädd så, men jag tror det inte. Hon är en av de mest adekvata där på boendet.

Läser man sedan kommentarerna mörknar man ännu mer. En ifrågasätter moderaterna, en tycker att om bara vänstern få ta hand om saken blir det bättre. Men Hallå!! Det är ju socialdemokrater med stöd av vänstern som under många år har satt äldrevården där den nu är.

Själv hade jag både en mor och en svärmor som var dementa. Jag har på nära håll sett vad en bra ledning och en engagerad personal betyder. I vårt fall fick dementa (eller jag är så kringkring som min mor sa) delta i luncharbetet efter förmåga. Lunchen var högtidsstund tillsammans med personalen. Anhöriga fick sitta med och äta. Om någon kom för sent var det inget problem.

Finns det kvar? Nej kommunen (s) tyckte att rummen var omoderna. Nu skulle varje dement få ett eget kök! Personalen, som hade gjort ett jättejobb friställdes eller omplacerades. Omtyckt personal var inget som kommunen uppskattade. Eget kök till dementa det är hål i huvudet.

Ju mer man tänker på det desto mer uppretad blir man. Någon skyller på dåliga löner. Ja helt klart borde en del som jobbar med människor söka annat jobb. Jag tycker dessutom att lönen borde vara differentierad. De som gör ett bra jobb skall ha bättre betalt. De som bara tar jobbet. lägger de gamla vid tretiden och sedan tittar på TV skall ha lägre lön.

Sanna Rayman (SvD) skrev i november:

Jag kan inte låta bli att tänka på min skoltid. Under högstadiet ägnade sig skolans populära tjejer bland annat åt att på diverse hjärtlösa sätt mobba mig. Så kan det bli, det är ingenting med det och jag hyser inget agg. Men när vi sedan bytte skola allihop och började gymnasiet, ja då tror jag att snart sagt varenda en av mina forna plågoandar gick omvårdnadsprogrammet.
Det var nämligen en gymnasieutbildning som var lätt att komma in på. Redan då ryste jag vid tanken på att de kanske skulle komma att ta hand om min mormor om några år.

Differentierad lön tror jag som sagt är en del av lösningen.

Läs även andra intressanta åsikter om , , ,

No related posts.

Tags: , , ,

Leave a Reply

You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>