Hur många vet vem de röstade på i förra valet frågar Gunnar Wetterberg i DN debatt. Alltså inte partiet utan riksdagsledamoten? Jag och många med mig har ingen aning. Vi röstade på ett parti.

Under FRA och Ipred debatterna har vi tydligt sett att få riksdagledamöter tar ett personligt ansvar för de beslut som tas. Själv försökte jag få ett svar från Beatrice Ask men fick ett godagyxskaft svar från en tjänsteman. Jag tror att demokratin hade vunnit på att vi hade kunnat fråga våra folkvalda.

Istället har vi fått opinionspartier som Piratpartiet och Sverigedemokraterna och tidigare Ny Demokrati. Partier som samlar upp folk som tröttnat på de traditionella partierna. De folkvalda har tyvärr inget val. Vill de göra karriär måste de göra som partiledningen bestämmer. Vad deras väljare tycker är ointressant, tyvärr.

Gunnar Wetterberg skriver:

Tydligare koppling mellan väljare och valda! De allra flesta ledamöterna bör väljas i enmansvalkretsar, där ledamoten blir sina väljares man eller kvinna. Med proportionellt fördelade fyllnadsmandat kan man fånga fler nyanser från småpartier och göra politisk opposition meningsfull även i ”enfärgade” valkretsar och landsändar.

Jag hoppas att hans inlägg får genomslag eller måste vi bilda ett nytt enfrågeparti även i denna fråga?

Läs även andra intressanta åsikter om partier, valsysystem, riksdagsledamot, fra, ipred, pirtpartiet, sverigedemokraterna, enfrågeparti, politik

No related posts.

Tags: , , , , , , , ,

4 Responses to “Enfrågepartier eller ett nytt valsystem?”

  1. Jag föredrar enfrågepartier. Alternativet som USA eller UK där det är samma två partier genom alla årtionden känns inte lockande. Utan proportionellt valsystem skulle vi aldrig fått Miljöpartiet till exempel. Partilandskapet blir helt enkelt för stelt.

    Enfrågepartier är inget problem. De kommer in någon gång och blir antingen till riktiga partier som kan tillföra något på länge sikt, eller så åker de ut igen.

  2. Jag tycker inte man kan kalla Sverigedemokraterna för ett enfrågeparti. Jag förstår att alla tänker på invandringsfrågan men orkar man titta lite närmare så finns det faktiskt en ideologisk grund som jag inte riktigt hittar hos partier som typ Piratpartiet. SD har inte heller kännetecknen för enfråge- och populistpartier där det är upp som en sol och ner som en pannkaka. SD har växt långsamt och ökat sitt röstetal i varenda val dom ställt upp i sedan dom bildades i slutet av 80-talet och utan att ha kollat upp någån valstatistik så känner jag på mig att det är rätt unikt. SD har numera ideologiskt övertygade kärnväljare och det är något som NyDemokrati eller andra populistiska enfrågepartier aldrig haft.

    NyDemokrati och liknande partier är partier som är emot andra partier och folk röstar på dom inte för att dom är för NyDemokrati utan för att dom är emot alla andra partier. När det gäller SD så upplever jag det som att det finns fem eller kanske tio procent av befolkningen som tycker som SD och då finns det ett politiskt utrymme och en stabilare grund för dom.

    (säger jag som är tidigare medlem i SD och skulle rösta på dom om det vore val idag till riksdag, landsting eller kommun. Jag ser det inte som min uppgift att försvara dom men jag tycker inte man ska sätta dom i samma kategori som NyDemokrati eller Piratpartiet)

  3. Det behöver inte bli ett tvåpartisystem. I England är de åtminstone tre. Det blir nog svårare för mindre partier ,men det är väl också vitsen.
    Att vi har ett antal småpartier, enfrågepartier eller inte, är en följd av att riksdagsledamöterna inte är personligt ansvarig för den förda politiken. De behöver inte stå till svars inför sina väljare.

Trackbacks/Pingbacks

  1. Piratparitet skapar opinion - vi böver flera opionsbildare

Leave a Reply

You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>